Ett år med nötjobb

Tidigt på säsongen smet fyra kvigor från en hage, två av djuren hade lyckats tagit sig in i en annan bondes hage längre bort men två var fortfarande borta.

Maja och jag tog hundarna och började vandra. Försökte söka av skogen i vind men de kändes rätt hopplöst, pga snår och oåtkomliga marker. De fanns också gott om spår efter vildsvin så lite olustigt att be hundarna följa upp vindmarkeringar in i snåren… och hur skulle våra hundar bete sig om de sprang på två kvigor som står och trycker nånstans? De har ju aldrig tidigare letat efter kor i skogen. Vi hittade till hagen där två av djuren hade lyckats hitta in i och sedan började vi gå tillbaka igen, började följa åkerkanten då skogen inte gick att gå i och vi hade börjat ge upp tanken att vi skulle hitta djuren.

Plötsligt ställer sig hundarna upp mot ett stenröse och vindar, Maja fotar dem för de ser så kul ut… vi kanske ska kolla vad de vindar för något säger jag och klättrar upp på stenarna för att då se ryggarna av de två förrymda djuren! Synd jag inte tog en bild på det för man kan undra hur de lyckats tagit sig dit… Vi fick knappt ut dem därifrån heller, både träd på tvären och snårigt.

Efter en hel del bök så var de alla fall ute på åkern och dax att se hur de skulle svara på hundarna. De hade aldrig blivit vallade förut.

Värsta sträckan blev förbi en annan kohage med vuxna djur som började skena runt. Djuren höll sig på rätt sida stängslet och sedan gick vi längst en väg med lite villatomter osv. En granne kom och ville hjälpa men satte allt för mycket tryck på dem så de sprang ut på en åker istället. De gäller att ha lite djurkänsla 😉

Stolta och överlyckliga kunde vi leverera djuren tillbaka till deras hage. Vi var så glada att vi överhuvudtaget hitta dem! Sån tillfällighet att vi gick just där. Sedan fick hundarna visa upp att de är väldigt hjälpsamma!

Nästa dag hjälpte vi till att hämta in och lassa de två andra djuren som rymt till en hage. Gräset var högre än Rocki så de var lite svårt att valla i hagen, men de gjorde sitt jobb vid lassningen. Djurägaren märker skillnad på djuren när hundarna är med, De är lugnare och fokuserar mer på hundrna, säger han.

Nästa praktiska jobb fick vi på hösten då djuren börjar att köras hem inför vintern. En kviga hade vägrat att lassas och inte lämnat hagen med de andra. Inte heller denna är vallad på sedan tidigare. De var rätt svårt att få ut den ur hagen och den ville dra ut över vallen, men när vi väl fick den på vägen så gick de rätt bra och de var inte så långt hem.

Sista gänget som skulle hem ställde även de till det och de hade inte lyckats lassa dem dagen innan så vi tillfrågades igen om att hjälpa till och självklart ville vi det! Inte heller dessa har blivit vallade på men jag tror att de två vi hitta i skogen ingick i denna grupp. Detta gick rätt snabbt och de hade inte något val än att snällt gå in i transporten efter en del rymningsförsök och ifrågasättande av hunden.

Under 2020 har inte bara Rocki och Rei fått hjälpa till med de praktiska utan också tränat och tävlat på nöt. De har båda gjort vallhundsprov med godkänt resultat och deltagit på vallhundsklubbens nöt KM med fina resultat. Nu ser vi fram mot 2021 och fortsatt utveckling och mera utmanade jobb!!