Upp som en sol och ned som en pannkaka

Har äntligen tagit mig till ReDog och Stefan Rosén för att göra en friskvårdskontroll på Tijah och Pippi. Har ju tidigare varit i kontakt med Stefan i samband med Älva och hennes ryggfraktur och gillar verkligen honom på alla sätt.

Tijah har jag velat kolla igenom då hon faktiskt snart är 8 år, har 3 valpkullar och ett mycket aktivt liv bakom sig, agility, vallning, sök och framförallt allt hundbus kan ju göra sitt på muskler och leder. Hon har ju även visat kraftig hälta vid två tillfällen på vänster framben. Jag ville helt enkelt veta om hon har ont någonstans eller om det bara är att köra på nu.

Pippi fick ju plötsligt ont i vintras efter bus på tomten. Hon halta på ett framben en kväll och sedan gnällde hon till då de andra hundarna tacklade till henne, blev låg och sammanbiten, även om hon fortfarande galopperade. Hon låg inte heller på kudden i sängen då jag gick och la mig, utan i biabädden.. Ja man ser små tecken på sin egen hund att allt kanske inte är helt ok. Kändes lite som hon kunde ha ont i ryggen. Senaste månaden har hon dock varit helt ok igen men jag ville ju veta om det var ok att köra på även i Pippis fall.

Stefan började kolla på Pippi och såg omgående att hon var sen och kortare/stelare i höger bakben och gissade på att hon skulle ha ont när han skulle känna igenom ryggen. Mycket riktigt visade Pippi smärta i ländryggen och över L7S1 området. Inte bra och innan vi kunde göra en plan så blev en tid för röntgen beställd. Jag såg ju redan sedan HD röntgenbilden att det fanns spondylos på två av hennes svanskotor och inte vetat om det finns mera längre upp i ryggen. Har inte funnits någon anledning att kolla då jag aldrig märkt något besvär, förrän nu då..

Tijahs tur och efter mycket vandrande fram och tillbaka så var det enda som var något liitet att notera så sköt hon ut vänster framben liite mera. Ja misstanke att det ev kan finnas något i just vänster fram som hon ju tidigare haltat på.

Tijah hade en suuperfin rygg, extra noterbart i hennes ålder och efter 3 valpkullar. Full rörlighet i alla leder och inte öm i en enda muskel!! Tipptopp. På vänster framben hittade han en öm tå, tå 5. Kan vara den som spökat och som hon ev avlastar lite i rörelse. Men detta var inget att bry sig om. Kan välja att kolla upp den om hon skulle bli halt igen, men i dagsläget var det inga problem.

Fick ju även massa beröm för hundarnas fina mentalitet av både Stefan och den elev han hade som gick med honom.

Så ok stämpel på gammelhunden och tillbaks på röntgen för Pippi. Stefan såg riktigt bekymrad ut över Pippi och gissade på ev diskbråck just pga påverkan på hennes bakben. Att Pippi dessutom har en halvsyster nere i Europa med den diagnosen gjorde ju inte plågan bättre i väntan på svar.

Så idag blev det bilder tagna från alla håll och kanter. Lyckligtvis så syntes ingen spondylos i länden eller L7S1 området, bara mellan två kotor i svansen som tidigare. De sitter så långt ut så det kan inte ha någon betydelse. Även denna veterinär gissar på att det är en defekt av stubbsvansens anlag. Så nu är Pippi satt på metacam och koppel -behandling. Återkoll om 2 veckor så får vi se om det hjälper. Mycket möjligt att hon gjorde illa sig ganska rejält där i vintras och skadan ligger kvar då hunden aldrig har förstånd att vila och läka ut. En inflammation bildas.

Så mycket glad över att jag kollat upp mina hundar och kan behandla innan värre skador uppstår pga av snedbelastningar, det märks ju som sagt inget idag på att Pippi har ont, hon hoppar och far i vanlig ordning, men nu blir det vila så gott de nu går..

Extra lycklig är jag ju över Tijah, att min avelstik är så super frisk och fin i kroppen, ja hon har aldrig varit sjuk i hela sitt liv! Något som känns väldigt bra att ha använt sig av. Att inte alla hennes barn blivit lika lyckligt lottade är ju förstås tråkigt men jag har gjort mitt bästa alla fall och det är väl bara att acceptera att alla 27 avkommorna inte kan vara lika bra, att naturen har sitt urval, trist men sant.