På bättringsvägen

Efter 2 veckors vila med endast koppelpromenader så var det återbesök hos Chrisse på ReDog. Måste bara skriva att jag verkligen slås av hur lugn Pippi är i dessa situationer. Ja visst ska allt godis kollas av och när jag lovat Pippi något gott om hon sköter sig och inte biter veterinären så går vi och sätter oss i väntrummet. Likt en tonåring vill Pippi lägga sig i kopplets längd från matte på en matta och där ligger hon och iakttar hundar och människor som rör sig. När vi sedan får komma in till veterinären väljer hon att lägga sig vid veterinärens fötter på andra sidan skrivbordet. Kanske hon helt enkelt inte gillar sin matte? Men jag väljer att ta det som ett gott tecken på att hon känner sig trygg och har förtroende för oss tvåbenta och inte har några spår av obehaget hon utsattes sig för för två veckor sedan, med all smärta som de orsakade då de klämde och böjde igenom och sederingen innan röntgen.

En expert på rygg hade varit hos dem och kollat på Pippis röntgenplåtar och inte heller han hade sett något misstänkt. Han hade heller inga tankar om den spondylos som finns på svanskotorna skulle kunna orsaka någon smärta eller höja någon risk för spondylos på andra ställen i ryggen. Han hade inga erfarenheter av såna samband. Så en missbildning som har med stubbanlaget helt enkelt, misstänker vi.

Jag meddelade att jag tyckte att Pippi rörde sig bättre, hade inte sett stelheten på vänsterbakben och hoppades att jag verkligen hade sett rätt. När veterinären började trycka över kotorna en efter en märkte jag direkt att hon kom längre bak och tryckte mycket hårdare innan jag såg en reaktion på att det gjorde ont. Nu kunde veterinären hitta ett ställe där hon fortfarande ömmande lite, mellan L5 och L6. Ingenting alls vid L7-S1. Jag kände väl först att det ändå var tråkigt att det fortfarande ömmande, men efter veterinärens positiva reaktion på att hon var mycket bättre så kändes det ju helt ok, hon hade ju trots allt tryckt mycket hårdare också. Så kanske man inte kunde förvänta sig att det skulle varit helt bra efter 2 veckor bara.

Sedan fick vi visa upp rörelserna. Vi gick fort och vi gick långsamt, fram och tillbaka fram och tillbaka om ingen. Hon tittade och tittade…. Åh jag hoppades att jag sett rätt… och det hade jag! Hon såg inget på hennes rörelser, stelheten var helt borta!! Härligt!

Efter som hon belastar jämt och fint så får vi nu utöka aktiviteterna, vi kan spåra, cykla lite lagom långt. Allt som inte innebär någon fullfart, dock ingen krypträning ännu. Så 2 veckor till kör vi nu så får vi se efter det om det håller.

Pippi fick själv välja i godishyllan och valde tillslut ett grisöra som hon mumsade i sig direkt, ja vad annars. Duktig tjej som inte bitit någon veterinär;-) Vågen meddelade att hon ökat i vikt 0,5 kg… hoppsan… väger 19,6 nu, Stor ökning på bara 2 veckor!